Italian Baroque Era Painter, ca.1609-1664 Painter, printmaker and draughtsman. Most of his works are scenes of the journeys of the patriarchs (e.g. Noah, Abraham, Isaac, Jacob), drawn from the book of Genesis and filled with animals and still-life detail. His oeuvre also, however, includes many spectacular mythological and religious compositions set in expansive landscapes, and for these he found inspiration in Classical mythology, ancient history, Aesop's Fables, 16th-century Italian literature and the lives of the saints. Early biographers claim that he was also a prolific portrait painter, but few examples, save the so-called portrait of Gianlorenzo Bernini (c. 1648-50; Genoa, Pal. Bianco), have been conclusively identified. His surviving subjects reveal his interest in magic and metamorphosis and in philosophical questions such as the frailty of human life, the inevitability of death and the search for truth.   Related Paintings of CASTIGLIONE, Giovanni Benedetto :. | Christ Chasing the Moneylenders from the Temple (mk05) | Fable of Diogenes | The Fable of Diogenes | Entrada dos Animais na Arca de Noe | Christ Chasing the Moneylenders from the Temple f |
Related Artists:
LE BRUN, Charles
French painter (b. 1619, Paris, d. 1690, Paris) French painter and designer. He dominated 17th-century French painting as no other artist; it was not until over a century later, during the predominance of Jacques-Louis David, that artistic authority was again so concentrated in one man. Under the protection of a succession of important political figures, including Chancellor Pierre S?guier, Cardinal Richelieu and Nicolas Fouquet, Le Brun created a series of masterpieces of history and religious painting. For Louis XIV and his chief minister Jean-Baptiste Colbert he executed his greatest work, the royal palace of Versailles: an almost perfect ensemble of architecture, decoration and landscape. After Colbert's death in 1683, he was no longer able to count on prestigious commissions
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Giorgio Vasari
1511-74 Italian painter, architect, and writer. Though he was a prolific painter in the Mannerist style, he is more highly regarded as an architect (he designed the Uffizi Palace, now the Uffizi Gallery), but even his architecture is overshadowed by his writings. His Lives of the Most Eminent Architects, Painters, and Sculptors (1550) offers biographies of early to late Renaissance artists. His style is eminently readable and his material is well researched, though when facts were scarce he did not hesitate to fill in the gaps. In his view, Giotto had revived the art of true representation after its decline in the early Middle Ages, and succeeding artists had brought that art progressively closer to the perfection achieved by Michelangelo.